hon och pappa blev som ett par, och för mig o joakim en bästavän.

hon fanns alltid där, hon fick mig alltid på bra humör.

jag kommer ihåg att vi alltid brukade hämta henne vid tåget efter hon hade jobbat.

hon hoppade verkligen in i mitt liv, precis som min mamma.

även att pappa och nettan inte va tillsammans längre.

så fortsatte vi ändå sova hos henne, hon va ju ändå våran bästavän?

eller nej, hon var som min mamma.

Hon tog hand om oss, och hennes familj, det blev som våran.

jag kommer ihåg att jag alltid brukade säga att vi skulle till mormor när vi skulle till hennes mamma.

och hos henne åt vi alltid köttfärsås och makaroner.

vi gjorde så mycke, och hittade alltid på roliga saker.

hon tog hand om alla, tog alla andra i första hand.

hon älskade barn och va precis själv som ett barn.

hon blev nästan glad för allting.

jag tror nog aldrig att jag såg henne arg.

och sen till det som fick sagan att ta slut.

när gud tog tillbaka våran ängel.

pang , så var hon borta.

man önskar alltid att man kunde göra något så det inte hända.

få saker som hänt att inte ha hänt.

jag kommer ihåg när pappa ringde hem mig och joakim.

när han satt och grät när vi kom hem, när han berättade.

jag va väldigt liten, och ville inte förstå att hon var borta.

det är svårt än idag att förstå att hon är bort..

det blev helt tomt helt plötsligt, två mammor på samma gång nästan.

jag hatar att tänka på det.

pappa träffade ju självklart en ny.

hon och jag fick inte så bra kontakt, men det gick ju.

nu är dom gifta, och vi har kommit närmare varandra.

hon har tagit platsen som min mamma, och jag är väldigt lycklig över det.

hon visar vad jag ska göra, hon får mig förstå vad som är rätt och fel.'

för tillfället är jag lycklig..

jag har mina vänner, min familj.

men jag saknar tiden för ett tag sen lite ändå.

jag vet att jag gjorde fel, men det va ändå bara inte jag.

det va saker som fick mig förändras..

men vänner kommer och går, visst är det så?

jag va tvungen att skriva lite..